Livet
Livet är bra konstigt. Ibland tror man verkligen att man vill någonting, motiverad till max redo att utvecklas, beröra och visa sig på styva linan.
Imorgon, då fan ska jag göra dittan och dattan. Imorgon ska latheten i mig få se på andra bullar. Morgondagen kommer, man vaknar, kanske har man ställt väckarklockan tidigt eller på en generös tid. "Äh, ska jag jobba hela dagen så måste jag ju vara fulladdad, bara en liten stund till". Så brukar det bli, man har tappat gårdagens gnista och är inte längre sugen på att förändra sig själv till det bättre. "Låt mig bara få sova, sen ska jag ta itu med allt jag lovat". Men man sover och sover. Eller det gör man ju förstås inte, man har ju vaknat redan och ligger egentligen bara och myser, ensam utan någon partner. Men likväl är det ändå bara det man vill, ligga kvar och inte behöva ta itu med något. Bara finnas till.
Pausa livet.
Inte redo att starta spelet livet på nivå tjugotvå.
